Det är nu dags för mig att ta tag i saker och ting, välja en väg och bestämma hur man vill ha det. Den stora frågan gäller givetvis, det rosa kortet. Det är min stora fasa att ge mig ut på okänd mark utan kontroll över de som bär mig. Jag är praktiskt taget livrädd. MEN sakta men säkert kryper den rätta sidan fram och jag får mer kör-integritet för vardag. Jag vill ju självfallet ha det, ska ju bara våga också. Hjälp mig!

Annars mår jag bättre. Sovit några timmar nu, hade nog kunnat unna mig yttligare 2, 3, 5, 7 men ikke när telefonerna går i ett. Min maagooo skriker vildt efter mat så måste se till att fixa det, plocka lite och eventuellt dra och sola innan (cirkus) 22 då tvill äntligen tar sig samman och flyttar in :).



Tänkte fråga och hoppas på att vi kunde ta en tur till Västra och tända ett litet ljus för Johan som snurrat i mitt huvud hela dagen. 8 månader på fredag men jag är hellre där innan, lite mer avskillt och privat då jag blir så sentimental.. Hela f u c k i n g världen behöver ju inte omringa mig vid sådana blottane tillfällen..


Nu blir det att resa sig ur denna på tok för sköna sängen och froda, vattnas och röka cigg. Så på med lite ABBA och upp-å-hoppa. Här kan vi inte ligga hela veckan. Hur fan mår jag egentligen? Kan faktiskt inte hjälpa att jag inte har alla chips i påsen.....

Jag ser det snööar