Sanna J. Ekman. En kvinna av stål och med ett hjärta av guld.
Ville bara få ut att jag älskar dig min stjärna och skatt. Att jag är stolt över dina framsteg och ditt välmående. Jag är solt över att ha dig som vän och få vara en del av ditt liv. Jag önskar dig all lycka i framtiden och att vi alltid ska gå hand i hand. Du är fantastisk och aldrig ska vi behöva må så igen. Tack för att du finns, du är äkta!

*

Finns det ett slut på tankar och tårar?

Det finns alltid två röster i mitt huvud och jag vet aldrig vilken jag ska följa. Den ena rösten, den som jag verkligen vill följa, upprepar alla fina saker med dig. Hur jävla underbar du är mot mig. Hur fin du är när du tittar på mig och ler. Hur mjukt du pussar mig när jag närmar mig dig. Hur dina händer smeker mig över ryggen. Hur jag tänker på dig och ler när jag inte med dig.  Hur mycket jag njuter när jag ligger nära dig och hur du får mig att vilja få tiden att stanna så jag kan få vara nära dig föralltid.
Jag är kär i dig och jag kan bara önska att det vore ömsesidigt. Det är vad den andra rösten säger.. Den lär aldrig glömma det som har hänt. Den kommer ihåg varje detalj av allt du gjorde mot mig. Den känner fortfarande doften av det blodet som forsade från mitt hjärta när du krossade det.

Har man råd att vara med i spelet?

Känner mig som en zombi, megatrött och tankspridd. I rättans tider.. Men det är dags att krypa till kojs och invänta refrängen för snark in i dimman. Min fingrar flödar över tangentbordet och jag orkar inte mer. Vill bara gömma mig för en dag sen komma fram igen och att allt ska vara bra. Jag saknar mitt förra liv trots att jag mår som en kung och är snygg as hell idag...

*

Säg att du älskar mig..

Jag ville inte veta men nu vet jag vad jag betyder för dig.. "Jag vill inte höra.. jag vill inte höra.. jag vill verkligen inte höra" har jag skrikit när någon har nämnt dig, hoppat upp och ner med händerna för mina öron för att vara säker på att inte behöva höra sanningen.
Jag vet precis vilka ord dom ska använda, domdära slitna gamla orden som dom har tjatat om i evigheter nu men hjälper det? Förstår jag mitt eget bästa nu då? HaHa Jag vet fortfarande inte mitt eget bästa. Jag trodde ju att jag var något mer men, HAHA vill alla ta varandras händer så skrattar vi åt hur otroligt korkad jag är.
Varför skulle någonting ha förändras.. Människan är dum som går och har förhoppningar på saker och ting. Jag vill veta varför man gör saker större än vad dom är. Eller varför jag ska vrida på sanningen.
Han tänker inte på mig och ler, viskar " fan vad hon är fin". För honom är jag ett fint luder som är en signal bort..
Satan vad ont det gör.. Men ni vet, det är ju ingen nyhet..
Det känns som han är ett privat jävla moln som följer mig vart jag än går.. Helvette vad ont det gör när du sårar mig så som bara du kan.

Vänta, kan livet gå i repris?